25 januari 2012

Great by choice av Jim Collins

I Kontentan #340 så summeras boken "Great by choice - hur några företag blomstrar trots osäkerhet, kaos och (o)tur", skriven av Jim Collins samt Morten T. Hansen. Boken "redovisar slutsatserna i ett forskningsprojekt med syfte att undersöka vilka faktorer som är avgörande för hur ett företag klarar sig under osäkra tider. Ett antal framgångsrika företag valdes ut för studien och de jämfördes sedan med liknande företag som inte ahde lyckats."
Min exformativa summering av Kontentans 8-sidiga summering blir såhär:

De företag som valdes ut kallas för 10-gångersföretag, eftersom deras resultat var minst tio gånger bättre än branschindex. Hur utmärkte sig dessa företag då?
Jo, "tre nyckelegenskaper utkristalliserades hos 10-gångersledarna: Fanatisk disciplin, empirisk kreativitet och produktiv paranoia. Dessutom fanns hos dem en ambition som attraherar på ett djupare plan; de vill åstadkomma något som är större och mer bestående än dem själva."

Fanatisk disciplin
10-gångersföretag uppvisar strålande exempel på att stegvis nå resultatmål på ett konsekvent sätt under lång tid. Skälen till att oddsen förbättras för den som uppvisar fanatisk disciplin är:
  • det bygger upp självförtroende när det gäller förmågan att prestera bra under ogynnsamma förhållande
  • det minskar sannolikheten för katastrof när man drabbas av en turbulent störning
  • det hjälper en att utöva självkontroll i en okontrollerbar miljö
Empirisk kreativitet
10-gångersföretagen var tillräckligt innovativa för att vara framgångsrika, men de var generellt sätt inte mest innovativa. Viktigast var att förena orubblig disciplin med kreativitet och varken låta disciplinen hämma kreativiteten eller låta kreativiteten urholka disciplinen. Det fungerar så att man först skjuter ett provskott, dvs något som kostar lite, innebär låg risk och begränsad distraktion, för att se vad som kan fungera. Sedan, när man har empiriska bevis baserade på provskotten, koncentrerar man resurserna och fyrar av en stor kula.

Produktiv paranoia
10-gångersföretagen förberedda sig i god tid och byggde upp reserver. De hade stora säkerhetsmarginaler, begränsade riskerna och finslipade sina kunskaper i både goda och dåliga tider. De förstod på djupet, att de enda misstag man överlever är dem man lär sig något av. Det finns tre huvudmetoder för att bygga upp och leda mästerföretag med produktiv paranoia:
  • bygga upp reserver, i form av likvida medel som buffert och stötdämpare för att hantera oväntade händelser
  • avgränsa riskerna, genom att agera mer konservativt och vara mindre riskbenägna
  • zooma ut och sedan in, genom att ha stenkoll på förändringar i omvärlden och att anpassa planerna utifrån detta, samt att ha ett förstklassiskt genomförande av befintliga planer.
Dessutom hade de framgångsrika företagen arbetat fram principer som är både specifika och varaktiga, SMocK-principer. De följde också i betydligt större utsträckning än jämförelseföretagen sina recept med fanatisk disciplin och att de varsamt ändrade sina recept med empirisk kreativiet och produktiv paranoia. Både 10-gångersföretagen och jämförelseföretagen hade såväl tur som otur, i jämförbara mängder. Det är 10-gångersledarnas förmåga att få hög avkastning på turen som utmärker dem.

Jag undrar om man inte skulle kunna nå framgång genom att vara extremt adaptiv, försiktigt proaktiv, improviserat lyhörd...
Boken köps på  bokus eller adlibris.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar