6 juni 2018

Charmen med tarmen - "Hjärna och tarm"

"Hur magen och tarmarna fungerar har långt större betydelse för hur vi mår än vad vi tidigare trott. Många av våra välfärdssjukdomar orsakas av obalans i tarmfloran. Och kopplingen mellan hjärnan och tarmarna är central".

Detta kan man läsa på baksidan av boken "Charmen med tarmen" skriven av läkaren och specialisten inom gastroenterologi Giulia Enders.

För att begripa hur vi ska uppnå välbefinnande är det alltså viktigt att begripa lite mer om kopplingen mellan hjärna och tarm.
Några väl valda avsnitt från bokens kapitel "Hjärna och tarm":


Det enda skälet till att ha en hjärna är rörelse.
Rörelse är det mest exceptionella vi levande varelser någonsin har åstadkommit. Det finns ingen annan anledning att ha muskler, ingen annan anledning att ha nerver på de här musklerna och förmodligen ingen annan anledning att ha en hjärna.

Tarmens nervnätverk kallas för tarmhjärnan, eftersom den är så stor och kemiskt komplex på ett liknande sätt som hjärnan. Om tarmens enda uppgift vore att transportera näring och då och då få oss att rapa, vore ett så klurigt nervsystem ett besynnerligt slöseri med energi - ingen kropp skulle bygga sådana neuronnät för ett enkelt pruttrör.

Nervus vagus är den viktigaste och snabbaste vägen mellan tarm och hjärna. Nerven fungerar en smula som en telefonledning till huvudcentralen öven vilken en medarbetare på fältet förmedlar sina intryck. Tarmen befinner sig mitt i stridens hetta.Den kan berätta saker om oss för hjärnan som hjärnan annars inte skulle ha en aning om. Tarmen är kroppens största sensoriska organ - den känner av vårt inre liv och arbetar i det undermedvetna.

När vagusnerven vill transportera information från tarmen till de extremt viktiga områdena i huvudet måste den först så att säga ta sig förbi hjärnans dörrvakt. Den heter Talamus.

Vid irritabel tarm (IBS) känner man ofta ett obehagligt tryck i magen eller ett kluckande i magen och tenderar att ha diarré eller förstoppning. Tänkbara orsaker till ett sådant tillstånd kan vara väldigt små, så kallade mikroinflammationer, en icke fungerande tarmflora eller livsmedelsintolerans som inte har uppdagats. Tillståndet kan uppstå via tarm-hjärn-axeln, om tarmens tröskel är sänkt eller hjärnan absolut vill ha informationen.

Stress är förmodligen ett av de viktigaste stimuli som hjärna och tarm diskuterar med varandra. När vår hjärna uppfattar ett stort problem så vill den lösa problemet. Till det behöver den energi. Energin lånar hjärnan framför allt av tarmen. Tarmen får genom så kallade sympatiska nervfibrer besked om att det just nu råder en nödsituation och att den undantagsvis är tvungen att lyda. Detta system är dock inte byggt för att ständigt vara i bruk.

Stress är ohygienisk. När livsvillkoren i tarmen förändras överlever nämligen andra bakterier än när läget är avspänt. Stress förändrar så att säga väderläget i magen. All stress aktiverar nerver som hämmar matsmältningen. Måltider borde vara stressfria zoner.

Puberteten är så förvirrande för en växande hjärna just därför att nerverna är så otroligt plastiska - mycket är inte fastställt, allt är möjligt, inget är nödvändigt, det kommer många olika signaler och impulser. Processen avslutas när man är så där tjugofem. Då reagerar vissa nerver enligt inövade mönster.

Vetenskapens fixering vid huvudet har länge gjort oss blinda för att jaget är mer än hjärnan. Forskningen om tarmen har på senare tid bidragit med bland annat följande hypotes:
  Insulan är stället där vårt jag uppstår.
Del ett: Insulan får emotionell information från hela kroppen. Varje information är som en pixel - insulan sätter av massor med pixlar ihop en bild (en "känslornas karta")
Del två: Hjärnans uppgift är rörelse. Rörelser är till för att åstadkomma något. Med hjälp av insulans karta kan hjärnan planera meningsfulla rörelser. Ett av målen är att röra oss mot en hälsosam balans.
Del tre: Även hjärnan är bara ett organ. I hjärnan finns några anmärkningsvärda inrättningar som områden för social medkänsla, moral och logik. För att insulans "jag-bild" ska bli meningsfull använder den sig förmodligen också av iakttagelser av omvärlden eller tidigare erfarenheter.

Alltså...
Insulan skapar en liten bild av hela vår kännande kropp. Den bilden kan vi sedan berika med vår komplexa hjärna. En sådan påkostad bild tillverkas ungefär var fyrtionde sekund. På rad bildar de här bilderna ett slags film. Vårt jags, vårt livs film.

Det är ingen dum idé att komplettera René Descartes en smula:
"Jag känner, därefter tänker jag, alltså finns jag till"

Om du vill lära dig mer - kolla in Giulia på TED: