Ledarskap genom snällhet

I December månads utgåva av Galore Business (som ges ut till utvalda företagsledare i öresundsregionen) kan man bland annat läsa en intervju med David Polfeldt, VD för Massive. David berättar om företagskulturen på Massive, sin syn på ledarskap och hur man gör för att bli av med fördomar. Han delar också med sig av en del boktips, t ex "How the brain works", "How to spot a liar" och "So You´ve Been Publicly Shamed".

Några nerslag från texten:

Om man vill få en medarbetare att luta sig in och ta en risk och testa sina egna gränser, så måste de vara väldigt trygga, och de måste lita på att gruppen skyddar dem när de gör fel, och det är där snällheten kommer in. Förståelsen, ömheten, omtanken och omsorgen. Ju mer man har av det desto större risk vågar individen ta. Det är precis det den här organisationen lever på, och därför blir det också kontraproduktivt att leda med press, hot, skam eller att skapa en allmän otrygghet.

Jag tror att man presterar som bäst när det är lätt och kul att jobba, och när man blir hög på sin egen begåvning. Man behöver motgångar för att lära sig bli bättre, och det är smart att omfamna motgångar också. Men det är inte då man är som skickligast. Utan man måste hamna i sitt flow för att bli som bäst.

- Ni har fått pris för bästa mångkulturella arbetsplats och du svarade då på frågan om vad ni gör: "Faktum är att vi gör ingenting alls. Vi pratar aldrig om ursprung och nationalitet eller vad vi ska göra med alla invandrare, hur vi ska integrera dem. De frågorna ställs inte".
Vi frågar istället: "Vad gör du här på Massive egentligen? Vilket team tillhör du? Vilket projekt jobbar du med?" Utifrån det blir man tvungen att se varandra på riktigt, för att ersätta fördomarna med en annan etikett, en som bygger på att man intresserar sig för en annan människa på riktigt.

Avslutningsvis, ett klipp från Youtube... där David besöker Lunds universitet och pratar på tema "Från underdog till miljardindustri - Massives vd om att leda i den nya drömfabriken"...

Trotsa vildmarken - våga vara operfekt!

Brené Brown har skrivit boken "Trotsa vildmarken - om att finna tillhörighet och mod i en polariserad värld". Om man som jag gillar personlig utveckling och att reflektera kring hur man kan "trimma" sina emotionella förmågor, så är denna bok lärorik. Brené blev känd 2010 när hon höll ett uppskattat TED-talk om sårbarhet. Sedan dess har hon varit inblandad i forskning kring ämnen som sårbarhet, mod, empati och skam. Läs mina tidigare blogginlägg kopplat till henne om "styrkan i sårbarhet" och om "skuld och empati". 

Från bokens baksida kan man läsa: "Trotsa vildmarken handlar om hur man navigerar genom den här röriga och polariserade världen av olika sidor, fiender, terrorism, hat och hot, Lösningen är att förbli passionerat sann mot sig själv men samtidigt sin övertygelse och hålla fast vid kärlek, medkänsla och empati; att leva ett liv som är sant, modigt, och viktigast - ditt."

Boken kan exformativt summeras så här:

Fri blir du först när du förstår att du inte hör hemma någonstans - 
att du hör hemma överallt - ingen särskild stans.
Det kostar mycket, men du får mycket tillbaka.

Våga vara operfekt
Andlighet handlar om att bejaka och lyfta fram att alla vi människor förenas av en kraft som är större än vi själva och att vår relation till denna kraft och till varandra bygger på kärlek och medkänsla.

Äkta tillhörighet är ett andligt förhållningssätt som innebär att tro på sig själv och tillhöra sig själv på ett så djupt plan att man kan dela sitt sannaste jag med omvärlden och uppleva den helighet som det är att både vara en del av något och att stå ensam i vildmarken. Äkta tillhörighet kräver inte av oss att vi ska ändra på oss; den kräver att vi ska vara de vi är.

Vi känner oss ensamma när vi känner oss avskurna. Det kan vara så att vi har stötts ut från en grupp som vi värdesätter, eller att vi inte känner någon äkta tillhörighet. Det centrala i ensamheten är frånvaron av meningsfullt socialt samspel - ett nära förhållande, vänskapsrelationer, släktsammankomster och ibland även gemenskap på en arbetsplats eller i något annat sammanhang.
-
Social samvaro är lika nödvändigt för vårt välbefinnande som mat och vatten.

Det är svårt att hata människor på nära håll. Flytta närmare.

Vreden är en katalysator. Om vi håller fast vid den tröttar den ut oss och gör oss sjuka. Vreden är en känsla som vi behöver förvandla till någonting livgivande: mod, kärlek, förändring, medkänsla, rättvisa.

Vi får aldrig tolerera avhumanisering, den psykologiska process genom vilken fienden demoniseras, framställs som mindre mänsklig och därmed oförtjänt av att behandlas på ett humant sätt.

... det är helt klart krångligare att inta en nyanserad ståndpunkt, men det är också en grundläggande förutsättning för äkta tillhörighet.

Hemligheten är att lära sig hantera konflikter...  och sträva efter meningsfulla samtal... som leder till en bättre förståelse för varandra, större respekt och bättre kommunikation - men fortfarande tillåter att man tycker helt olika.

Lyssna på riktigt. Lyssna för att förstå, inte för att hålla med eller inte hålla med. Vi måste lyssna för att förstå på samma sätt som vi vill bli förstådda.

Bemöt skitsnacket med sanning. Var hövlig.

Vi tar ofta till skitsnack när vi känner oss manade att prata om saker vi inte begriper. Men det finns en djupare källa till det utbredda skitsnacket i vår tid; det faktum att vi är skeptiska och inte tror att det går att få reda på hur sant något egentligen är.

Notera skitsnackets asymmetriska natur, ibland även kallad för Brandolinis princip: "Den kraft som går åt till att vederlägga skitsnack är större än den som går åt till att framställa den".
(( vederlägga = motbevisa/kullkasta ))

Hövlighet är att stå för och ta ansvar för sin egen identitet, sina behov och sina uppfattningar utan att för den sakens skull nedvärdera någon annans. Hövlighet är att sträva efter att vara närvarande också i sällskap med människor vars åsikter man starkt vänder sig emot.

Ett ledarskap som siktar mot äkta tillhörighet handlar om att skapa en kultur som hyllar det unika... när vi vill bemöta skitsnacket med sanning och vara hövliga måste vi först lära känna oss själva och bli medvetna om vilka beteende och frågor som får oss att ta till skitsnacket eller hindrar oss från att vara hövliga.

Håll någon i handen. (Någon som du inte känner.)

Den kollektiva upprymdheten är en upplevelse som handlar om anknytning, om gemensamma känslor och en "känsla av helighet" som uppstår när vi blir en del av någonting som är större än oss själva.... när vi tar del av kollektiva samlingar så bidrar det till ett liv fyllt med "mening, ökad positiv sinnesstämning, en starkare känsla av samhörighet med människor och mindre ensamhet".

Musiken är unik bland konstarterna på så sätt att den både är fullständigt abstrakt och djupt känslomässig. Musiken kan tränga rakt in i hjärtat; den behöver inga mellanhänder.

Det finns inte något substitut för verkliga, fysiska möten människor emellan. De har visat sig kunna stärka immunförsvaret, utsöndra positiva hormoner i blodomloppet och hjärnan och bidra till att vi lever längre. Sociala medier är ett suveränt sätt att skapa kontakter, men äkta tillhörighet, riktig gemenskap och riktig empati kräver möten med riktiga människor, i verkligheten, i själva tiden.

En stark rygg, en mjuk framsida och ett vilt hjärta

En stark rygg handlar om att lära sig:
- att sätta, hålla och respektera gränser
- att mena det man säger
-att framföra meningsfulla ursäkter när man har gjort fel
-att tillämpa sina värderingar även om det är jobbigt
- att ge och ta emot hjälp

En mjuk framsida handlar om att vara sårbar:
det är upphovet till kärlek, glädje, tillit, närhet, mod - allt det som ger mening åt våra liv.

Det som utmärker ett vilt hjärta är att det lever ut kärlekens paradox i våra liv. Det är förmågan att vara hård och ömsint, upprymd och rädd, modig och ängslig - i en och samma stund. Det är att öppna sig med sårbarhet och mod, att vara både sträng och snäll.

Att höra till är att vara någonstans där man verkligen vill vara,
och de andra vill att man ska vara där.
Att passa in är att vara någonstans där man verkligen vill vara,
men de andra bryr sig inte över huvud taget.
Att höra till är att bli accepterad för den man är.
Att passa in är att bli accepterad för att man är som andra.
Om jag hör till får jag vara mig själv.
Om jag ska passa in måste jag vara som du.

Om du vill gräva djupare i boken Trotsa vildmarken finns det läsarhandledningar på www.brenebrown.com. 

Kul att hitta Vevve Jäderlund som har lagt ut ett bokklubbsmöte som handlar om Trotsa vildmarken - titta gärna på det för att förstå vilken nytta du kan ha av att läsa denna bok. 

Avslutningsvis, det klipp från TED som gjorde Brené Brown känd - "The power of vulnerability":