Det verbala självets landskap
I FN´s konvention om barnens rättigheter, artikel 13, står det:
Jag ber dig att fundera på:
- hur kan du som förälder stötta ditt barn i processen att få tillgång till ett eget personligt språk?
Lars skriver:
"Jag märkte att språket inte bara var ett tekniskt kommunikationsmedel för utbyte av meddelande, inte bara ett signalsystem som gav mig möjlighet att besvara budskap från dem som fanns inom räckhåll. Språket hade djupnat och fanns inom mig som en skapande kraft!
Det fanns ett språk för mig, ett personligt språk, nära förbundet med min innersta känsla och djupaste identitet. Ett äkta språk, mitt eget! Ett språk lika särpräglat som mitt ansikte eller min hand. Det gav mig en ny alldeles oförutsedd möjlighet att visa mig inför en annan människa - men också inför mig själv."
Han fortsätter:
"I livmoderns mörker prövar barnet för första gången de språkliga uttrycksmedel som står det till buds genom rörelsen. Barnet vänder sig runt, dansar, slår med näven mot livmoderväggen, sparkar mot revbensbågen.Och barnet får svar... Ett samtal har börjat.
Efter födelsen upptäcker barnet nya möjligheter att kommunicera; med ögonen, med munnen, med leendet, med skriket...
Barnet märker att språket ger makt... Barnet är inte längre helt utelämnat till den vuxnes nycker och inte heller en passiv mottagare av den vuxnes signaler. Barnet deltar i samtalet ...
Senare tids forskning har visat hur rikt utvecklat barnets språk är redan innan det tar orden i besinning. Men också hur rikt och nyanserat jollret och skriket är som de första uttrycken för ett mer verbalt inriktat språk...".
Personlig kommentar: se tidigare inlägg om ordlös kommunikation mellan tvillingar. Bättre blir det inte ...
Lars fortsätter att förklara hur det personliga språket utvecklas:
"Orden blir alltså bara den slutliga bekräftelsen. När barnen i tvåårsåldern börjar bygga ihop orden till lustfyllda konstruerade två- och treordsmeningar är det inga nya budskap som barnet framför. De är redan väl kända för både barnet och föräldern.
Ändå får den sluliga erövringen av det talade språket inte underskattas. Det är det språket som till slut skiljer oss från alla andra samspråkande varelser på vår jord. Det har alltså med det djupaste mänskliga inom oss att göra...Att utveckla ett sådant personligt språk, där orden bildar ett skönjbart avtryck av vad som rör sig på djupet, är en av våra viktiga livsuppgifter... Men orden får inte ta över helt och hållet. Om det verbala språket breder ut sig och krymper utrymmet för andra språk, för beröringen, leken, dansen, rörelsen, musiken och bilden, då torkar språket in och förlorar sin doft... Ett levande och personligt språk kommer inte av sig självt. Det behöver den näring som vistelsen i en språkligt rik miljö kan innebära. Barnet måste omges av vuxna och äldre barn som talar med varandra och som finner mening och lust i att uttrycka sig så att andra förstår..."
Han går också in på vilka förutsättningar som krävs för förtroliga samtal:
"Bäst utvecklas språket i nära och förtroliga samtal mellan barn och vuxna. Det krävs tid, tålamod och nyfikenhet... Men det är också en fråga om närvaro och koncentration. Somliga människor förmår stanna upp i mötet, de sprider ro omkring sig och tycks ha hur mycket tid som helst även när de har mycket att göra. De berör utan att tränga sig på... Men det finns en kanske avgörande förutsättning för ett samtal: hållningen...Ett möte där både barnet och den vuxne öppnar sig för den andres erfarenhet och bereder sig för egen förändring... Det innebär ett risktagande- och en möjlighet."
Han fortsätter:
"Språket spelar en viktig roll för det vi kallar "bearbetningen", det vill säga för den process där tidigare minnen och nya upplevelser smälts samman till en helhet... Språket blir översättaren och förmedlaren. Om jag finner ett språk som bär, ett äkta, personligt språk, kan jag ge en annan människa en aning om vad som rör sig i mitt inre... Att i någon form förmedla min känsla till någon blir alltså en förutsättning för att jag ska kunna bära den med mig på färden utan att krympa eller förtränga den... I själva överlämnandet händer också något annat. Plötsligt ser jag mina känslor framför mig, omformade och i bästa fall tydliggjorda med spåkets hjälp. Jag anar början av en struktur i ett tidigare kaos. Språket blir en sorteringsapparat för ett svårfångat och mångtydigt känsloliv."
Lars H Gustavsson avslutar detta kapitel med:
Livstemat i detta landskap är att finna balans mellan samtal och tystnad. Ett ständigt pågående samtal förångas och uppgår i intet. Det måste interpunkteras med pauser. Tystnaden blir den materia kring vilken samtalets vatten på nytt kan kristalliseras och fällas ut som livgivande regn.
Språket består av samtal och tystnad. Det är alltså inte tystnaden som är språkets fiende utan stumheten och pladdret. De är två sidor av samma mynt, den påtvingade isoleringens valuta.
I begynnelsen var Ordet. I Tystnadens livmoder. Med musiken, dansen och rytmen som barnmorskor och följeslagare. Ljusets och bildens bror, lekens och beröringens syster. Och Ordet var ...
Så skriver en man som har nåt att säga. Exformation har producerats. Dags att reflektera och ta till sig ...
Hittade ett YouTube bloggklipp av Micke Gunnarsson som är inspirerat av en annan bok av Lars H Gustavsson - enjoy!
Från YouTube:
"Micke Gunnarsson videobloggar om barns rätt att växa - inte lyda. Han använder boken med samma titel "Växa - inte lyda" av Lars H Gustafsson som inspirationskälla i detta klippet. Följ mer om ämnet på www.mickegunnarsson.com"
Barnet ska ha rätt till yttrandefrihet. Denna rätt innefattar frihet att... söka, motta och sprida information och tankar av alla slag, i tal, skrift eller tryck, i konstnärlig form eller genom annat uttrycksmedel som barnet väljer.I boken Upptäcka livet, skriven av barnläkaren och författaren Lars H Gustavsson, finns ett kapitel om "det verbala självets landskap - Språk som befriar". Det beskriver vikten av att ha ett eget fungerande personligt språk.
Jag ber dig att fundera på:
- hur kan du som förälder stötta ditt barn i processen att få tillgång till ett eget personligt språk?
Lars skriver:
"Jag märkte att språket inte bara var ett tekniskt kommunikationsmedel för utbyte av meddelande, inte bara ett signalsystem som gav mig möjlighet att besvara budskap från dem som fanns inom räckhåll. Språket hade djupnat och fanns inom mig som en skapande kraft!
Det fanns ett språk för mig, ett personligt språk, nära förbundet med min innersta känsla och djupaste identitet. Ett äkta språk, mitt eget! Ett språk lika särpräglat som mitt ansikte eller min hand. Det gav mig en ny alldeles oförutsedd möjlighet att visa mig inför en annan människa - men också inför mig själv."
Han fortsätter:
"I livmoderns mörker prövar barnet för första gången de språkliga uttrycksmedel som står det till buds genom rörelsen. Barnet vänder sig runt, dansar, slår med näven mot livmoderväggen, sparkar mot revbensbågen.Och barnet får svar... Ett samtal har börjat.
Efter födelsen upptäcker barnet nya möjligheter att kommunicera; med ögonen, med munnen, med leendet, med skriket...
Barnet märker att språket ger makt... Barnet är inte längre helt utelämnat till den vuxnes nycker och inte heller en passiv mottagare av den vuxnes signaler. Barnet deltar i samtalet ...
Senare tids forskning har visat hur rikt utvecklat barnets språk är redan innan det tar orden i besinning. Men också hur rikt och nyanserat jollret och skriket är som de första uttrycken för ett mer verbalt inriktat språk...".
Personlig kommentar: se tidigare inlägg om ordlös kommunikation mellan tvillingar. Bättre blir det inte ...
Lars fortsätter att förklara hur det personliga språket utvecklas:
"Orden blir alltså bara den slutliga bekräftelsen. När barnen i tvåårsåldern börjar bygga ihop orden till lustfyllda konstruerade två- och treordsmeningar är det inga nya budskap som barnet framför. De är redan väl kända för både barnet och föräldern.
Ändå får den sluliga erövringen av det talade språket inte underskattas. Det är det språket som till slut skiljer oss från alla andra samspråkande varelser på vår jord. Det har alltså med det djupaste mänskliga inom oss att göra...Att utveckla ett sådant personligt språk, där orden bildar ett skönjbart avtryck av vad som rör sig på djupet, är en av våra viktiga livsuppgifter... Men orden får inte ta över helt och hållet. Om det verbala språket breder ut sig och krymper utrymmet för andra språk, för beröringen, leken, dansen, rörelsen, musiken och bilden, då torkar språket in och förlorar sin doft... Ett levande och personligt språk kommer inte av sig självt. Det behöver den näring som vistelsen i en språkligt rik miljö kan innebära. Barnet måste omges av vuxna och äldre barn som talar med varandra och som finner mening och lust i att uttrycka sig så att andra förstår..."
Han går också in på vilka förutsättningar som krävs för förtroliga samtal:
"Bäst utvecklas språket i nära och förtroliga samtal mellan barn och vuxna. Det krävs tid, tålamod och nyfikenhet... Men det är också en fråga om närvaro och koncentration. Somliga människor förmår stanna upp i mötet, de sprider ro omkring sig och tycks ha hur mycket tid som helst även när de har mycket att göra. De berör utan att tränga sig på... Men det finns en kanske avgörande förutsättning för ett samtal: hållningen...Ett möte där både barnet och den vuxne öppnar sig för den andres erfarenhet och bereder sig för egen förändring... Det innebär ett risktagande- och en möjlighet."
Han fortsätter:
"Språket spelar en viktig roll för det vi kallar "bearbetningen", det vill säga för den process där tidigare minnen och nya upplevelser smälts samman till en helhet... Språket blir översättaren och förmedlaren. Om jag finner ett språk som bär, ett äkta, personligt språk, kan jag ge en annan människa en aning om vad som rör sig i mitt inre... Att i någon form förmedla min känsla till någon blir alltså en förutsättning för att jag ska kunna bära den med mig på färden utan att krympa eller förtränga den... I själva överlämnandet händer också något annat. Plötsligt ser jag mina känslor framför mig, omformade och i bästa fall tydliggjorda med spåkets hjälp. Jag anar början av en struktur i ett tidigare kaos. Språket blir en sorteringsapparat för ett svårfångat och mångtydigt känsloliv."
Lars H Gustavsson avslutar detta kapitel med:
Livstemat i detta landskap är att finna balans mellan samtal och tystnad. Ett ständigt pågående samtal förångas och uppgår i intet. Det måste interpunkteras med pauser. Tystnaden blir den materia kring vilken samtalets vatten på nytt kan kristalliseras och fällas ut som livgivande regn.
Språket består av samtal och tystnad. Det är alltså inte tystnaden som är språkets fiende utan stumheten och pladdret. De är två sidor av samma mynt, den påtvingade isoleringens valuta.
I begynnelsen var Ordet. I Tystnadens livmoder. Med musiken, dansen och rytmen som barnmorskor och följeslagare. Ljusets och bildens bror, lekens och beröringens syster. Och Ordet var ...
Så skriver en man som har nåt att säga. Exformation har producerats. Dags att reflektera och ta till sig ...
Hittade ett YouTube bloggklipp av Micke Gunnarsson som är inspirerat av en annan bok av Lars H Gustavsson - enjoy!
Från YouTube:
"Micke Gunnarsson videobloggar om barns rätt att växa - inte lyda. Han använder boken med samma titel "Växa - inte lyda" av Lars H Gustafsson som inspirationskälla i detta klippet. Följ mer om ämnet på www.mickegunnarsson.com"
Kommentarer
Skicka en kommentar