BORN TO RUN - jakten på löpningens själ

För ca 15 år sedan skrevs boken "BORN TO RUN - jakten på löpningens själ" av journalisten Christopher McDougall. Jag har varit nära att läsa den flera gånger, men det var först nu i våras som jag tog tag i denna surdeg. Tack Hampus! Eftersom jag har sprungit ett antal maratonlopp samt dessutom är allmänt intresserad av den mänskliga "evolutionen" så var det dags att läsa om den mexikanske löparstammen tarahumara och få några svar på frågan "varför människan är född att springa".

Min eX4mat!va summering:

Tarahumaralöparna - "det springande folket"...
deras verkliga hemlighet var att de aldrig glömt hur det kändes att älska att springa

Föreställ dig att din dotter springer ut i gatan och att du måste rusa efter henne utan skor.
Då kommer du automatiskt att springa perfekt - 
på framfötterna, med rak rygg och stadigt huvud.
Du kommer att hålla armarna högt och låta armbågarna driva på, medan fötterna landar kvickt på främre delen av foten och sedan sparkar bakåt mot rumpan.

Löpning är meditativ -
om du inte har svaret efter 4 timmars löpning,
så kommer du inte att hitta ett svar överhuvudtaget.

Nästan alla löpare springer sina långsamma pass
för fort
 och sina snabba pass
 för sakta.

Varför har jag ont i foten?

Skorna blockerar smärtan, inte stötarna!
Smärtan lär oss att springa rätt!
När du börjar springa barfota, kommer du omedelbart att förändra din löpstil.

De bästa skorna är de sämsta.
Fötterna gillar att bli mörbultade.
Människan är gjord för att springa utan skor.

Ledorden är lugnt, lätt, mjukt och snabbt

Ät som en fattig människa så behöver du bara träffa din läkare på golfbanan -
tarahumarafolket äter t ex pintobönor, zucchini, chilifrukter,
vildväxande grönsaker, pinole och mycket chia.

Geranium niveum är tarahumaras mirakeldrog
- anitinflammatorisk, antibakteriell, antioxidant.

Leadville Trail 100

Caballo Blanco (Micah True) - Las Barrancas (Kopparkanjonen)... Urique

Ultralöpningen framstod som ett separat universum där det gällde helt andra regler än på jorden: kvinnor var lika bra som män, gamla gubbar var bättre än ynglingar, stenålderssnubbar i sandaler var bättre än alla andra.

Poesi, musik, skogar, hav, ensamhet - det var sådana saker som gjorde att man utvecklade en enorm andlig styrka. Med tiden gick det upp för mig att man måste bygga upp sin själ inför ett lopp, lika mycket eller mer som man bygger upp den fysiska formen.

Fjädrande ben, smalt bålparti, svettkörtlar, hårlös hud, upprättstående kroppar som inte håller kvar så mycket solvärme - det är inte så konstigt att människan är världens bästa maratonlöpare.
Alla springande däggdjur begränsas av samma andningscykel: ett steg, ett andetag. Utom människan.

Förresten - jag ger boken fem löparsandaler av fem möjliga. Vill du läsa en riktig recension av boken, så föreslår jag denna från GP.