Ledarskap och föräldraskap

Finns det några likheter mellan att vara en bra ledare och att vara en bra förälder?
Många hävdar det. Jag är en av dem som tror att det stämmer. Jag menar då inte att begreppet ledare med nödvändighet har någonting att göra med att vara chef, utan snarare att du agerar som en ledare utifrån den roll du har på jobbet.




Jag hade ju förmånen att gå en veckas utbildning i förra veckan på tema "förändringsledning" (Organisational change management). Där refererades till några teorier från en av grundarna av den humanistiska psykologin, Carl Rogers (se bild från Wikipedia). Han har beskrivit tre nödvändiga faktorer för att du som ledare/förälder ska bidra till optimal utveckling för dina medarbetare/barn.


De tre faktorerna är (jag skriver dem på engelska direkt citerat från boken "Making sense av Change management" av Cameron&Green):

1. Genuineness and congruence: to be aware of your own feelings, to be real, to be autentic


2. Unconditional positive regard: a genuine willingness to allow the person´s process to continue, and an acceptance of whatever feelings are going on inside the person.


3. Empathic understanding: it is only as I see the feelings and thoughts as you see them, and accept them and you, that you feel really free to explore all the hidden roots and frightening crannies of your inner and often buried experience

Jag menar att dessa faktorer är grunden till ett gott ledarskap/föräldraskap. På ren svenska - att vara "genuin och verklig", att alltid ge personen "fullt stöd för att vara den han/hon är" samt att "empatiskt försöka förstå den andra personen" är själva basen för allt gott i världen ... En vacker humanistisk vision att försöka leva upp till - både som ledare och som förälder.

Förövrigt så anser jag fortfarande att Mauro Scocco är Sveriges mest exformativa musiker genom tiderna. Undrar när hans nya platta kommer egentligen ...