Exformation i standup comedy

För snart 25 år sedan var jag på stand up med Peter Wahlbeck på Hotell Lundia i Lund. Det var en kväll där man åt middag och till kaffet skulle Peter uppträda.

Han drog igång och ganska snabbt fokuserade han på ett bord där det satt ett gäng från samma företag, bl a en yngre snygg tjej. Peter har ju en tendens att rikta sin uppmärksamhet mot någon specifik person i publiken och den yngre tjejen fick utstå en del "under bältet" skämt. Vad Peter inte visste om var att en av personerna vid bordet var tjejens pappa och dessutom chef för företaget. När detta kom fram så eskalerade skämten ytterligare. Efter en stund reser sig pappan/chefen och går ut - någon minut senare kommer en vakt fram och viskar något till Peter. Peter blir upprörd och börjar skrika "De säger att jag måste sluta skämta om/med den här tjejen annars slänger de ut mig". Varpå Peter drar ännu grövre skämt och går upp i varv fullständigt. Ganska snabbt därefter tar två vakter tag i honom och slänger ut honom från restaurangen ...

Att vara stand-up artist handlar för mig otroligt mycket om exformation. För att bli framgångsrik måste man vara väldigt lyhörd för vad publiken klarar av att höra och samtidigt våga tänja på gränserna. Det gäller att förstå hur man kommunicerar, både genom det man säger och genom det man utelämnar. Framförallt så måste man kunna känna av "var gränsen går" - annars riskerar man att bli utslängd!

En som har bra koll på gränser är Magnus Betnér. Med sin uppväxt inom Missionsförbundet så klarar han t ex av att raljera friskt med olika religioner, i nedan klipp för Metodistkyrkan i Tv-serien "I ditt ansikte":